Monday, August 29, 2011

IT WAS SUPERFUN TO CHAT WITH THE READERS



Chatt med Mia Mattsson-Mercer 29 augusti 2011
Guje Syrén: När du arbetar med att rädda djur och välja ut djur från shelter osv, hur mycket använder du dig av djurkommunikation, dvs "prata" med djuren telepatiskt? Märker du att djuren känner din känslighet för det?



Mia: Hej Guje, Min kommunikation är alltid på. Jag använder den hela tiden. Djuren känner det och känner sig trygga och litar på att jag inte är ond.En isolerad hund kunde kommunicera att hon inte var farlig, utan missförstådd. Jag tog ut henne och nu lever hon med 19 hundar och barn, helt underbar!



Wynja: Mia, hur bemöter du eventuella kommentarer om att det är djur du hjälper, när det finns så många lidande människor? jag har svårt veta vad jag ska svara folk som tycker att jag borde ägna mig åt plågade människor istället för djur,,,,//Wynja






Mia: Hej Wynja, Tack och lov ar det inte ofta det händer, men jag brukar fråga om de hjälper människor eller blommor. :-) Universum räknar inte vem som skall ha mest hjälp. Det finns tillräckligt för oss alla att hjälpa: människor, jorden, djuren, blommorna.. Vi har våra roller där vår passion ligger och där kan vi göra mest nytta.






Sigge: Hur får jag min hund att känna sej trygg i bilen ? Att sluta skälla och gny



Mia: Hej Sigge, en bra tränare eller träningsmetod och meditation tillsammans med vovven din. Först hemma, sedan i bilen och de första gångerna behöver du kanske inte köra iväg. Vi har en tendens att "sända" till våra djur frustration eller oro och de plockar upp det och förstår inte varför, endast att husse är frustrerad och då måste bilturen vara likadan. :-)






Lotta: Funkar det på samma sätt med hundar som med människor, när vi dör osv, kan dom förstå att vi kanske måste ta bort dom för att det var för deras eget bästa?



Mia: Hej Lotta, det är en svår fråga med endast ett kort svar. Jag kallar dem "mini-buddhister", de vet långt före oss och vet vad som väntar dem. Däremot kanske de inte vet vad som är för deras bästa. Vi ser inte många svartsjuka djur, så vad som kan vara obehagligt för oss kanske inte är det för dem. MEN om de lider så följer en tacksamhet med. Men detta är en svår balans naturligtvis. Kunniga veterinärer kan hjälpa dig och din intuition.






Josefine: Hej Mia!Undrar över möjligheterna till volontärarbete på ditt hundcenter. Jag känner att om jag på något sätt kan hjälpa till, så vill jag verkligen göra det. Kram Jossan



Mia: Hej Josefine, visst vill vi gärna ha volontärer. Men det är tufft! Du kan skicka intresse anmälan till: info@animalswithoutlimits.com






Carina: Hej Mia! jag skulle gärna gå en utbildning som djurkommunikatör hos dig, kommer du att ha en kurs i Sverige?



Mia: Hej Carina, inte detta år. Men kanske 2012, till våren. Det skulle vara roligt!






Markus: Hej Mia!Först vill jag ge dig en stor eloge för ditt uppoffrande arbete för djuren!Nu till min fråga; Hur ser du på ditt arbete utifrån ett andligt perspektiv? Varför tror du att du brinner så för djurens väl och ve?Hälsningar/Markus



Mia: Hej Markus, Tack för dina fina ord. Jag lär mig otroligt mycket av djuren, det är den roliga skolan. :-) Tålamod, tro och tillit och att vara i lugnet. Inte vara rädd och att kunna förlåta. Jag har gjort mycket motstånd emot detta och de är tappra tålmodiga lärare. Det är svårt, för den svåraste utmaningen är att arbeta med förståelse emot ondskan och nonchalansen. Att lyssna, se och inte ursäkta men att kunna se var det började med ondskan. Att också inse att djuren gått längre än vi människor...att vi tappat mycket av vår kunskap. Wow deras tålmodighet är stor!Jag glömde nästan svara på en viktig fråga. Jag brinner för att rädda, för jag ser själen i deras ögon. Ett rop på storhet. Jag själv var i en lång och svår uppväxt och känner igen deras känslor med mina egna, jag vet hur det är när ingen hör en. Kram






Anna: Hej Mia! Min katt Leon trillade i dag ner från balkongen, fem våningar. Vi har varit hos veterinären och hon upptäckte inga skador., men menade på att jag skulle bevaka hans allmänhälsa närmaste dygnet. Kan du känna in om det finns några skador och om jag kan göra något? Vore oerhört tacksam för svar!



Mia: Hej Anna, kan du skicka mig ett fotografi på Leon? Jag skall också tillägga att jag inte arbetar med distanskommunikation, men jag kan titta på honom.






Marika: Hej Mia! Hur går man tillväga om man vill bli djurkommunikatör?Skulle också vilja lära mig att prata med djur och kunna hjälpa djur även på det viset.MVH:Marika



Mia: Hej Marika, det finns många olika vägar att gå och den första är passionen, har du den kommer Universum leda dig. När vi brinner visar sig vägen av glädje. Du kan gå alla tänkbara kurser i att utveckla och träna intuitionen och instinkten. Sedan tar du och pratar med vänners vänner om att få öva på djur. Använd block och penna och skriv. Det svåraste är att inte gå in själv och redigera tankarna. Visst finns det kurser, men jag har bott för många år utomlands och kan därför inte rekommendera någon. Passionen visar vägen, ödmjukheten visar djuren och du finner det du söker



.Emma: om jag vill jobba som du, rädda djur från ett otäckt öde, hur ska jag gå till väga? Tar du emot volontärer? Har försökt lära mig djurkommunikation men klarar det inte. Har du några enkla, men effektiva, tips?Fortsätt med det du gör, för det är helt fantastiskt!






Mia: Hej Emma, du kan skicka en ansökan för att volontärarbeta på Animals Without Limits (AWL) hospice till: info@animalswithoutlimits.comDet är tufft, men här finns olika slags arbetsuppgifter.Vad är det för spärr? Vill du för mycket att det knyter sig? Släpp tanken, var tillsammans med djur och meditera gärna tillsammans med djur. Du vet ibland när vi sitter i "drömläge"? Det är det läget jag vill att du skall befinna dig i. Först kommer en färg eller en känsla, sedan nästa gång ett ord och på den vägen är det. I början såg jag bara mörker. *skrattar* "Jaha", tänkte jag "så mycket kunde jag prata med djuren..." Men sedan släppte det, för jag gav inte upp min dröm. Jag vill så gärna så frön!






Elisabet J: Jag känner en oerhört stark koppling till djur och försöker "tala tyst" till dom med bilder och positiva ord. Jag skulle vilja lära mig föra över mina tankar till djuren. Tror du det går ? Kram !



Mia: Jättebra! När du tänker och sänder skickar du bilder till dem. MEN djur och människor pratar inte samma språk i text, utan i känslor. Använd inte ordet INTE för det finns ingen bild för INTE, så du sänder tvärtom. Till exempel "Hoppa inte!" skickar du till hunden, men vad du sänder är "Hoppa!". Lycka till! :-)



Eva: Hade Peppe mycket ont innan han dog? Är han här med mej ibland,jag bara undrar.Tack,Eva.



Mia: Käraste Eva, med Peppe känner jag en stor kärlek och tacksamhet och kloka ögon. Han är med dig hela tiden. Han blir glad när du ler och ni har många fina minnen tillsammans. Han mår bra när du mår bra, det var hans uppgift och han älskade den. Han har fortfarande den glädjen. Han vill att du delar med dig av ditt stora hjärta. Kram






Wiola: Kan alla prata med djur? Har märkt att jag själv gjort det någon gång visste inte då vad hästen råkat ut för. Men fick senare reda på att det stämde med vad hästen berättat för mig






Mia: Hej Wiola, alla kan prata med djur... Vi kan alla till exempel spela piano, men har vi passionen, känslan, ödmjukheten och glädjen. Det är som musikstycken, det tar tid att lära, mycket övningar, gnisslande tänder och glädjetjut. Underbart att du fick kommunicerat med hästen. Fortsätt och du får uppleva ljuvliga toner i djurens värld.






Helena o Simson: Hej Mia! Vill bara lägga in ett TACK för allt du gjort för mig o min Simson även om det nu är många år sedan. Vi bodde då på Gärdet, högst upp i ett av husen högst upp på Gärdeshöjden, ovanför ditt kontor.Simson skvallrade massor på mig o kallade sin kompis Atos för Fjanten! =)Det var så häftigt allt du lyckades få fram om honom och vi fortsatte med massage o kiropraktik tills han gick bort. Allt gott till dig! Lycka till med allt du tar dig för!!






Mia: Nämen Hej, vad roligt! Visst kommer jag ihåg Er. Stor kram






Sofia: Hej! Vilken spännande och underbar förmåga du har! Jag har en katt som fyller 19 år idag:-) Jag undrar om du kan se hur han mår och om det finns något jag kan göra för att han ska må ännu bättre? Tack:-) /Sofia



Mia: Hej Sofia och Grattis på födelsedagen kisse. Du gör redan väldigt mycket han är härligt bortskämd och ni kommunicerar med varandra på ett tryggt sätt. Du är en underbar mamma.... De som undrar vad de kan göra mer för sina djur (barn) är de mammor som älskar villkorslöst. Hipp Hurra!






marie: Vem hjälper hunden över till andra sidan? Hur kan de ta kontakt med oss efteråt? Var är de?



Mia: Hej Marie, de är "mini-buddhister" och deras själ är inte förvirrad eller rädd så de vet var de ska, deras själ känner igen vägen. Men där de befinner sig är ett fantastiskt ställe där deras krämpor släpper. De lekar och skuttar, och det är färgglatt omkring dem. Deras själ tar kontakt med oss i en hög hastighet/frekvens och de finns ofta omkring oss. När vår sorg är som störst kan deras kommunikation inte komma igenom för tårarna stänger hjärtat, själens kommunikation. De kommer tillbaka och försöker hela tiden. Det är lite svårt att förklara, så det kanske är lite luddigt svarat. :-) Men jag gillade dina frågor. Jag får skriva ett kapitel om det i min kommande bok. :-)






Ann: Hej Mia!Har en hund och en katt, förstår de varandras språk och kommunicerar med varandra? Mvh Ann



Mia: Hej Ann, det är som två olika kulturer träffas. Visst, de kan förstå men deras temperament kan vara som: Hund från Sverige och Katt från Italien, olika temperament och formuleringar av känslor. Konflikt eller kärlek kan uppstå. :-)






Marika: Hej Mia! Gjorde jag rätt emot Tindra då hon avlivades?Har hon det bra? Är hon hos mig varje dag?Tack på förhand! MVH: Marika






Mia: Hej Marika, Tindras känslighet och vackra själ har det bra. Hon är oerhört tacksam för allt stöd och mod som du gav. Hon svävar runt dig, själen sjunger hon var känslig och vacker. Hon saknar dig också och är med dig i ditt hjärta, jag lovar dig! Kram fina!






Lena: Hej.Vi har en ponny som det inte går att lasta. Hur ska vi få honom trygg så att han kan åka transport? Man kan ju inte varken sälja eller åka på tävlingar med honm. Jättesynd på en annars fin ponny. Vi kan inte bara ha honom här hemma.






Mia: Hej Lena, jag hade anlitat en mjuk tränare som använder både huvud och hjärta. Sedan hade jag själv under tiden mediterat med honom. Första stunden med tillit och mjukhet. Andra meditationsgången hade jag mediterat hur jag ser honom gå upp för rampen till trailern. Jag skulle utesluta de personer som blir frustrerade eller inte har tålamod för de sänder hela tiden. Ni måste vara ett team. Man kan inte förhandla med ett djur, men man kan sända tillit till djur och de behöver känna denna tillit konstant. De är som vi när "mamma" sänder två signaler... Frustration ena dagen och glädje andra dagen, utan förklaring. ;-) Lycka till och det skall vara roligt.



susanne: Hejsan, jag skulle gärna vilja jobba som volontär, men undrar hur skall man kunna få den styrkan så att man inte gråter för allt, kram Susanne



Mia: Hej Susanne, det är som med att bli läkare. Man får börja från början med att arbeta med lättare uppgifter. Till exempel att vara med vara klienter i hospicet som är räddade, som kommer att titta på dig med frågande blick om du gråter. *skrattar* Det är som ett träningsläger. :-) Vi gråter allihop. Jag gråter varje dag och den dag jag slutar gråta är det dags att byta arbete. :-)






Marika: Hej Mia! Tusen tack för ditt svar om underbara Tindra! Glömde fråga:Kommer Tindra återuppfödas i min uppfödning?Blir det då från Tessies kull?Vill Tindra ligga på djurkyrkogården?Kram från Marika






Mia: Hej Marika, hennes själ kommer att vara med i uppfödningen runt er. Hon tycker om när du pratar med henne, så om du gör en fin begravning kommer hennes själ att sväva runt dig. Kram






Christine: Hej! Jag har en borderterrier som inte verkar tillfreds med tillvaron. Han går långsamt när vi är ute, drar benen efter sig. Skulle man säga det i människotermer så verkar han deppig! Jag vet inte vad jag ska göra för att han ska känna sig gladare. har försökt att busa med honom, men det är inte alltid det går att "få igång" honom. Hoppas du kan se vad som fattas honom.Hälsn. hundmatte Christine



Mia: Hej Christine, jag skulle ta ett blodprov, ett väldigt genomgående blodprov. Var inte orolig, du har sett signalerna. Kram






Mia: Wow! En timme har redan gått... Detta var första gången jag chattade för Nära och det var jätteroligt! Vilka underbara frågor. Jag ville svara på alla, men inser att det inte går. Men till hösten kanske vi kan höras igen. Jag skulle tycka det var enormt roligt. Tack alla fina Ni och följ gärna mitt arbete med Animals Without Limits. Stor kram Mia
Läs Mias krönikor på Näras hemsida:
Mias krönikor

Besök Animal Without Limits hemsida:
animalswithoutlimits.com

Vill du arbeta som volontär? Skicka ett mejl till Mia: info@animalswithoutlimits.com

CHAT WITH MIA TODAY ~MAGAZINE NARA





Mia Mattsson-Mercer!


Måndagen den 29 augusti kl 16-17 är det dags för chatt med djurkommunikatören och djurräddaren Mia Mattsson-Mercer som driver ett hospice för hundar i Italien och skriver krönikor varje torsdag på Näras hemsida. Mia svarar på så många frågor hon kan om sitt arbete med djur under en timme, men du kan skriva in din fråga redan nu om du vill. Om du inte har möjlighet att följa chatten live kan du läsa den i sin helhet efteråt i chattarkivet.


Att tänka på:* Formulera din fråga så kortfattat som möjligt. Det är många som vill ha svar och kortfattat formulerade frågor prioriteras.* Skriv ditt riktiga förnamn.* Skriv inte in din fråga om och om igen. Det ökar inte din chans att få svar.Välkommen!

Thursday, August 25, 2011

MY WEEKLY COLUMN IN MAGAZINE NARA

This week its about being able to see the beauty behind something that doesn't look "normal" In our eyes we suffer more than the animal who maybe looks like this.

"See the beauty behind the darkness" Hope you enjoy it. This is Amore>

You can google English.


Monday, August 22, 2011

BILLY BOB'S JOURNEY

My story started a long time ago. Maybe not for you humans but for we dogs it is a very long time ago.
I hadn't been so lucky in my start in life. Abandoned, skin and bones and scared by Italian men, not to talk about colored men. But I saw one American man walking his dog on base and they looked nice, his dog was happy with him so I thought "hey, I want one of those too!" I followed them home, he took me in and in a laundry basket out on the balcony was my new bed.



Strange enough, two days later another man came and picked me up and I ended up in a home called a hospice with a lot of old, smelly dogs. Not exactly what I had in mind. A blonde lady with big white teeth was talking to me in a language I didn't understand, but she seemed ok. (She wasn't as smelly).


At this place they had charity party, they had volunteers that came and cleaned after me and the others. They also yelled at me when I had chewed up some things, which wasn't so nice. But I have to say, I loved it there after some time.


I got to play and always got food. Some younger dogs that came in left pretty fast, they got new families. But no one wanted me.




I could hear them talk "He is so sweet in reality, if people could only see that. Poor guy he is not photogenic, his pictures don't sell him." I wondered how I could overcome this? Maybe charm school?




Many months later, there were the volunteers jumping and hugging me. According to them I got a family and they knew this family too. My only concern was, I had to fly, you see my new home was in Sweden. I didn't know how I would do that... I'm a dog, not a bird!




My new mom flew down to pick me up, and I was told she already had one pretty dog from Napoli so I felt secure. What I liked about "mom" was that she didn't force herself on me, I could check her out and read her. I also found out, I didn't have to fly myself, I could ride in a thing called a "plane," it's like a big car that goes fast through the sky.


And who couldn't love her, she brought presents, ProCollar, 3 different sizes and more than 10 bags of dog treats without additive, pure liver. The dog-treat company is searching for an agent to represent them here in Italy. May I tell you that all the dogs loved them? Tastes like liver and pigears, that's amore yummi. I don't understand human business, but if dogs had money, they would spend it all on this stuff!





I was a great boy. The ride up to Rome's airport in the big silver car was easy, and I didn't make a sound or a mess. At the airport, with lots of people and carts and noices, I walked quietly beside my new lady, and laid down on the cool tile floor every chance I got. When the time came, I walked right in to my crate and the door closed. You see AWL doesn't believe in training crates to fly, they tell us what we are going to do: "Get up in that airplane and meet your new family". So, we trust in those we know will be there for us. That is the same doggy code we work with, that humans call "Unconditional Love".




I'm having a blast up here in Sweden, with my new best friend "Freckles". She was the one I mentioned who also came from Napoli. She has shown me around the farm and the woods, and we are having an absolute blast every day playing until we fall asleep exhausted. The people are pretty nice, too, especially the boy-human. I'm going to love it here, I just know.





I want to give everyone a big kiss for supporting me all these months. Mia, Todd, Marty, Chiara, Patty, Pio, Bruce and to my new home...That's Paradizo. Grazie Tutti, from me Billy Bob

Sunday, August 21, 2011

A COLORFUL DAY AT HOSPICE "CASA DELL' AMORE"

An Amazing colorful team came out last Saturday and did a fantastic change inside our rehab/hospice (Casa ell'Amore) with warm colors.

Gina with husband Werner joined, and worked very hard with picking stones, filling all the wholes that Benny and BB had been digging for quiet some time. A danger to Zamira and Angelo, since they couldn't see them and could twist their legs in the holes. It was a very hot day 97 F

Jason brought his team with him, Abbie, Maranda, Ginger, Alexia and Nick and they worked hard the whole day.

A warm sunny color to brighten the clients' mood up, and of course we volunteers too.



Rocket-Zamira was very interested in keeping an eye so that everything went well. At the end she got a white tail!



We had a great time sprucing up the Casa, and finished with Pizza and drinks for lunch.




From our fish's perspective from the bowl.


In between brushes, a moment of love. Benny and all the other clients were in Earthly Heaven




Lenny our loyal, wonderful volunteer painted outside in the heat. We were amazed. She is 15 years old but already full of responsibility and commitment. Amore Loyality!


By late afternoon, were we all exhausted, even those who got tons of treats and love. Thank you all for your amazing help. You are true, colorful Amore.


Jason Newbold the teamleader, Abbey Smith, Maranda Green, Ginger Barlow, Alexia Acker, Nick Alumbaugh; Lenny Smith, Gina and Werner Rauchenstein, and my family. Teamwork and love... that's amore.




Sunday, August 14, 2011

OUR HOPES, OUR CLIENTS



Sponsoring William with medication, ehrlichia and liver infection. 21 days and then we will castrate him. He went under a lot of tests at Dr Damiani. He is such a sweet heart, William.



Merlin was one of our adopted Great Danes puppies. The family got changed situation in their home and could not keep Merlin anymore. Well, our volunteer Martina found a lovely home for him

His new "divano" up North.



We got many volunteers that we are so proud over. Olivia is a trooper, the whole summer has she been taking care of dogs at the hospice. Her with Ms Stella.




And finally, Benny got neutered out at Lega Pro today. After 21 days treatment of Ehrlichia. Can we calm down a little now Mr Benny? (He is up for adoption)



Yeee, I got adopted by a family in Sweden...I cannot wait! Tjohooo! That's Amore News.




Friday, August 12, 2011

GOODBYE FLUKE... WELCOME TO YOUR GREAT NEW LIFE

Remember the story about abandoned Fluke (read earlier blog) that was found and taken care. Here is Fluke's new Chapter in life.

Tuesday, Todd drove Fluke to his new parents and life north of Rome. It is a 4-hour drive to Firenza (Florence) from Naples, and all Todd had was the exit name to go off of.


Luckily, as they came through the toll-booth, Fluke was standing up in the back seat, and the new family caught sight of him and started to wave! Otherwise, the three-way link-up coordinated through SMS messages between Todd-Mia-Marty-new family would have been problematic!


Todd reports that Fluke was an excellent travel-buddy. He stayed in the back-seat quietly, laying down most of the way. Never a bark or whimper, and only a few times did he get up to look around, then back down to his comfy towel on the backseat in the Ford Fiesta.




Fluke enjoyed the sights and smells in the grass beside the toll-station where he met his new mommy and daddy. Here, he's walked by dad for the first time.

Both mom and dad were very pleased with Fluke. New Mom exclaimed "bellisimo!", and said his name was very pretty and special, and they would not change it.




Fluke's new family came prepared with a bowl and fresh, clean, cool water. They knew their boy would be thirsty after 4 hours in the car traveling.






All set to go to his new home, Todd wishes him a good life!



A happy boy! Fluke with his new daddy at the meeting spot, an exit along the Autostrada in Firenza (Florence).

Thank you Mercer family for fostering him, Martina for being the adoption coordinator, and Todd the driver. Tema Rescue did it. That's Amore.




















Thursday, August 11, 2011

MY WEEKLY COLUMN IN MAGAZINE NARA

This is for you Dicky. Your story will always live. RIP
Read the story about Dicky and never let the pain survive.


Wednesday, August 10, 2011

THANK YOU EVERY BIG WONDERFUL HEART OUT THERE











Many of our posts never got posted lately, and we apologize for that. Something we cannot explain about the technical (or blonde moments), but we are going to catch up with all the un -published blogs. Promise!






We had a great donation with us to Adriannes shelter, we could flea treat around 150 dogs! (photo)





Halbrucker with 7 volunteers, brought bags of puppy and adult food, treats and cat food. And thank you for good work at the shelter.





Olivia the vet tech from the Navy base, drove over dog food (wet and dry) and a lot of treats that was from the vet clinic on the Support Site in Gricignano. Also, Olivia and Tanya donated a thermometer....wonderful. Big warm thank you!


Olivia the vet tech at the Hospice with some donations (Photo)






Tanya with her husband Carl have donated so much to the clinic during the past weeks; a new hose and a great attachment sprayer, cleaning tools, garbage bags, paper towel, treats, different meds, and a lot more -- I am afraid I'm probably forgetting something--and they help out a lot too at the hospice. Grazie per grande Amore!





The Thrift store on base for all the great towels and blankets, thank you so much for calling and telling us in advance. That is wonderful warm Amore.









Leah Rapp for dog food (wet and dry) and a dustpan :) and tick prevention...many to Adriana's 400 shelter. We miss you!









Lenny for all the help at the hospice, the scoop pooper its flashy. Also helping out at the vet clinic, escorting dogs.






Lenny with Talia (photo)






Elisabet Kruse from Germany, fantastic care package with beautiful collars and leads, toys, and a great big donation to buy tick prevention to Adrianna's shelter (400 dogs).


Elisabets cats in Germany (photo)






The Ricci Collection Jewelry for their donation, a portion of proceeds from sold collections.






Mitra from Rome drove al the way (4 hours) to have a quick visit, and donated a generous amount of money.






China, SE; Jonnie England, USA; for donations for AWL and Adrianna shelter,






Jack, I think your name was...you followed my SUV since you saw AWL stickers, stopped me and gave me a big bag of great towels.






Tracey Kleber, Angela Collins, Tracey Nettles, for PayPal donations.






You all have the biggest warmest hearts, thank you, this is Amore!


Tuesday, August 9, 2011

WHAT A BUSY WEEK....

As many know AWL went and had their Anti-parasite Treatment Campaign at the 400 dog shelter. We were a great team and with us came the television team from AFN who recorded it all.


It is heartbreaking walking up and down these aisles of cages full of dogs, many sick, some wild, others very old. Knowing that their chance to come out is zero.

I knew we could rescue one, but as always my heart cried when asking myself; "How can I choose one dog among all these eyes, staring, hoping and full of expectations?"



In a small cage, alone was this girl. Approximately 13 years old and had been in a cage since 2003. She is a Govermental dog, but they have stoped paying for her. Her eyes went through my heart and soul, and I ran to Adrianna who is running the place and begged her to give me the girl with the strange body.






Chiara named her Zamira, it was a beautiful name to a wonderful soul. Zamira is having the disease Ascites. Her abdomen is full of fluid.







I took her to Dr Fransesca a wonderful vet at Dr Damiani's clinic. Blood tests are being made.






This week we are going to have an ultrasound to see how her heart is doing.






She is skin and bones (contradictory to her swollen body, but true), but so wonderful and sweet. She sleeps now inside, and has lovely green grass to sniff around and lay on in the sun.






Her back legs and abdomen were very swollen when we got her out from the cage, but after days of walking around, her blood circulation started to work and now she looks better.










Her heart is beautiful, and thanks to donations and sponsors we can hopefully help more Zamira's out there in dark cages. That would be lovely Amore.
















Sunday, August 7, 2011

AWL CLIENTS GET DOGTAGS FROM LOS ANGELES

Look at that 18 year old happy face. Our Big Bear Angelo sporting his new tag from LA.




AWL's own Prima Donna, Rosita flashing her new bling bling.






Benny got his own blue bling, bling.

Benny was found abandoned and sick before coming to Casa dell' amore.






Layla, behind all her blond curls you can spot her bling. bling.

She was abandoned on Mount Vesuvius.


In the picture is Sassi, she got one too. She is a new-comer, and needs to put on a lot of weight. Skin and bones... She is beautiful and playful, probably 8 months old.





Our old timer Billy Bob, abandoned and most likely abused since he is very scared of other men. He is flying to Sweden this month. His new mom flies down to pick him up. That's mommy Amore!






Our girl, Sunday Rose. Found in a water filled ditch, with a lot of garbage. She was skin and bones, close to death (and close to drowning).





Tigro lived on the street with her blind companion Angelo, until their "street care taker" died. People threatened to kill them. Now they are safe in the hospice, AND have their bling.





Rocket Zamira, found in a 400 dog shelter, in a cage since 2003. Brought in to the shelter by the commune dog catchers. She has ascites, an ailment that causes fluid to collect in her chest cavity. She looks like a bullfrog when she lays down.




Athena, found on the street, been in and out of many shelters. From her scars and her teeth, we suspect she was a training aid (bait) for fighting dogs.




Amica, a former happy stray for many years. Picked up by the dog catchers since someone from the street called.

They did it again the wonderful Klebers from Brentwood, LA, USA



Craig and Tracey ordered 50 dog tags from a rescue group in LA (Concerned People for Animals) - so two times do the dogs benefit . That's doppio Amore.